Nakuru!

I tisdags klockan halv sex begav jag mig till en av Nairobis minst sagt kaosartade busstationer för att ta bussen till Kenyas fjärde största stad Nakuru. Som tur var är Nairobiborna minst sagt hjälpsamma och jag blev snabbt visad till både ett biljettbås och minbusss och efter fyra timmars svettig bussfärd, inklämd mellan en kostymklädd man och en traditionellt klädd kvinna kom jag fram till livliga Nakuru. Efter en timme på café (har inte lärt mig lunken än och att alltid i tid istället för en timme sen...) blev jag upphämtad av "I" som jobbar för The Catholic Justice and Peace Commission (CJPC) med reparativ rättvisa. "I" visade mig runt i Nakuru innan vi begav oss till hans kontor för en lång och givande intervju - det var min första intervjuperson Mr. Ndiuko som rekommenderat mig att kontakta "I".

Efter intervjun tog jag en tuk-tuk till mitt boende för natten, en spartanskt men fullt tillräckligt rum på ett ställe som ägdes av kyrkan lite utanför Nakuru. Där refererades jag ständigt till som "Miss Ebba" och bjöds på mjölkte med otroliga mängder socker. Några lokala kvinnor som kände "I" kom förbi och drack lite te och

 istället för miss Ebba blev jag "daughter Ebba" och fick mina första kenyanska mammor.  Jag åt också min första ugali, en slags majsgröt, tillsammans med en grönssakscurry.  Ugali är en av de viktigaste basfödorna i det östafrikanska köket och äts lite som bröd. Kocken visade mig också den otroligt fina köksträdgården som tillhörde boendet och jag fick en guidning av alla grödor. Somnade gott gjorde jag också, men med öronproppar och under myggnät för att slippa det där pipande surret...

På vägen till boendet

                                                                                                                                                              

Köksträdgården!