Min tid här i Kenya flyger fram. Jag har börjat vänja mig vid att kryssa fram på Nairobis gator, gå i vägkanten (i brist på trottoarer) och förhandla om priser på marknaden. Andra saker är svårare att vänja sig vid som att inte kunna röra sig fritt när det är mörkt, den höga arbetslösheten (runt 40%!) och att hela Nairobi befinner sig bakom galler, stängsel och murar.
Att få grepp på staden är svårare än vad jag trott. Nairobi är vidsträckt och som nämnt befinner sig det mesta bakom murar eller galler ofta bemannat av vakter och hundar. Varje del av Nairobi, undantaget de informella bosättningarna, verkar också ha ett köpcentrum där stadens caféliv äger rum. Segregationen är enorm, rika områden jämte de informella bosättningarna som ingen vet exakt hur många som bor i. Dessutom är kollektivtrafiken knepig. Bussarna, matatus, finns det gott om och busstoppen är informella och så också rutterna. För att komma till jobbet måste många kenyaner ta flera bussar och då också betala för flera bussarna något som tär på många.
För att ta sig fram, speciellt när det blivit mörkt, är det taxi eller über som gäller. Mina taxiresor till mina intervjuer eller till kompisar är en av mina favoritstunder, får lära mig om Nairobis olika områden men också om hur den enorma poliskorruptionen och den enorma arbetslösheten skapar frustration och oro. Kenyanerna jag träffat diskuterar mer än gärna politik, korruption och valet nästa år. Många delar berättelser om de starka banden till de byar de kommer ifrån och hur det våldsamma valet 2007/8 har påverkat dem och deras familjer och hur det formella rättsystemet i många fall varit alltför långsamt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar